Hitta på sidan
Fakta om Lindesbergs kommun
.jpg)
Här kan du läsa kort fakta om vår kommun och dess långa historia.
Lindesbergs kommun tillhör landskapet Västmanland och Örebo län.
Lindesberg har en blandning av historiska miljöer och modern bebyggelse som berättar om stadens utveckling från medeltida kyrkby till industri- och serviceort.
Under medeltiden tog utvecklingen fart i Lindesbergsbygden. Fellingsbro kyrka uppfördes redan på 1100-talet och med kristendomens intåg växte socknarna fram: Linde, Fellingsbro, Näsby och senare Ramsberg.
Kommunen som den ser ut idag är resultatet av en sammanslagning av Lindesbergs stad, Frövi köping samt Fellingsbro och Ramsbergs landskommuner vid kommunreformen 1971.
Landskapet är varierat med skogar, sjöar och öppna jordbruksbygder. Den södra kommundelen erbjuder vida slättmarker och herrgårdar, medan norr präglas av skog och kulturhistoriska miljöer.
Kort fakta
- 23 054 invånare (SCB 2025-09-30).
- Vi samverkar med kommunerna i norra Örebro län och tillsammans har vi drygt 40 000 invånare.
- Landyta: 1 480 kvadratkilometer.
- 78 % av kommunens mark utgörs av skogsmark.
- I genomsnitt har invånarna knappt två kilometer till skyddad natur. Kommunen sköter 16 naturbadplatser.
- Cirka 25 % av alla arbetstillfällen finns i inom tillverkningsindustrin.
- Det finns tre tågstopp: Frövi i söder, Lindesberg och Storå i norr.
- Lindesbergs stad fick stadsprivilegier 1643.
- Här finns fyra unika kulturmiljöer: Stripa Gruva, Löa Hytta, Frövifors pappersbruksmuseum och Siggebohyttans Bergsmansgård.
- Ett brett utbud av fritidsaktiviteter. Bland annat äventyrsbad, två tempererade utomhusbad, tre ishallar, arena och biograf.
- Det finns en gymnasieskola med idrottscollege.
- Vi har ett lasarett med akutsjukhus.
- Lindemarken hålls årligen i september och är en av Sveriges äldsta marknader.
- ”Paint the city” sätter färg på Lindesberg med fem stora väggmålningar uppförda 2014.
Lindesbergs historia
En plats med djupa rötter
Lindesberg har en rik historia som sträcker sig från stenålderns första bosättningar till dagens moderna samhälle. Här finns spår av järnframställning från järnåldern och kulturmiljöer som berättar om bergsmän, hyttor och herrgårdar.
De första spåren av människor är från stenåldern, följt av lämningar från brons- och järnåldern. Redan under järnåldern började man framställa järn i området Röda Jorden – en av Sveriges äldsta kända järnframställningsplatser.
Området koloniseras av kungen och kyrkan
Under medeltiden tog utvecklingen fart i Lindesbergsbygden. Kyrkan och kronan spelade en stor roll i att organisera bygden och skapa socknar. Fellingsbro kyrka uppfördes redan på 1100-talet och blev en centralpunkt för den bördiga slättbygden. Med kristendomens intåg växte socknarna fram: Linde, Fellingsbro, Näsby och senare Ramsberg. Kyrkorna, ofta byggda i gråsten, vittnar om medeltidens samhällsstruktur och är än idag viktiga kulturmiljöer.
Bergsbruket växer fram
Järnhanteringen har präglat Lindesbergs historia. Redan under järnåldern började man framställa järn i området Röda Jorden. På 1500-talet organiserades bergsmännen i bergslag och järnhanteringen blev Sveriges viktigaste exportnäring. Hyttor, gruvor och kolbottnar satte sin prägel på norra delen av kommunen och formade landskapet.
Industrialisering och järnvägens betydelse
Under 1800-talet kom industrialiseringen. Järnvägen drogs genom Lindesberg 1871 och gav nya möjligheter för handel och produktion. Bruksdöden i slutet av 1800-talet innebar att många hammarsmedjor lades ner, men nya industrier växte fram inom trävaru- och pappersindustrin.
Den södra delen av kommunen präglades av jordbruk och öppna landskap, men under 1900-talet minskade jordbrukets betydelse och industrin tog över som huvudnäring.
Modern tid och expansion
Idag är Lindesbergs kommun en blandning av stad, bruksorter och landsbygd. Näringslivet domineras av industri, handel och tjänster. Stora arbetsgivare är kommunen, Lindesbergs lasarett samt flera industriföretag.
Staden Lindesberg
Lindesberg har sina rötter i medeltiden. Läget vid Arbogaåns vattenvägar, malmfyndigheter och bördiga jordar gjorde platsen attraktiv för handel och bosättning. En kyrka uppfördes troligen på 1300-talet och runt den växte kyrkbyn Lindesås fram. Under 1500- och 1600-talen ökade betydelsen ytterligare, och 1643 fick Lindesås stadsprivilegier – namnet ändrades då till Lindesberg.
Stadsplanen från 1644 följde tidens ideal med ett strikt rutnätsmönster. Huvudgatan drogs längs åsens krön och kvarteren ordnades i symmetriska rader. Bebyggelsen bestod av stadsgårdar med handelshus, verkstäder och ekonomibyggnader. Husen var enkla trähus med torvtak och rödfärgade fasader.
Flera stadsbränder har drabbat Lindesberg, den första redan 1644. Det har gjort att äldre bebyggelse är sällsynt – de äldsta husen är från 1700- och 1800-talet. Under 1800-talets slut och början av 1900-talet förändrades stadsbilden kraftigt. Järnvägen drogs genom staden 1871 och industrier etablerades längs spåren. Samtidigt uppfördes nya byggnader som bankpalats, rådhus, stadshotell och flerbostadshus i jugendstil.
Under 1900-talet fortsatte utvecklingen med nya bostadsområden, Folkets hus och modernistiska byggnader. Strandpromenaden, som färdigställdes på 1940-talet, förändrade stadens struktur genom att skapa en ny kontakt med vattnet. Idag präglas Lindesberg av en blandning av historiska miljöer och modern bebyggelse som berättar om stadens utveckling från medeltida kyrkby till industri- och serviceort.
Senast uppdaterad