Svenska i förskolan

Avslutningen närmar sig för de sju förskoleassistenter som sedan i september har genomfört den interna utbildningen Svenska i förskolan.

– Nu vågar jag förklara mer för kollegor, barn och föräldrar, jag känner mig mer säker, säger Ruqia med ett leende.

Det är en solig dag i början av maj. I Gula villan i Lindesberg träffar vi sex av kommunens förskoleassistenter som idag genomför den interna utbildningen Svenska i förskolan. Tillsammans delar de med sig av sina erfarenheter av den interna språksatsningen.

Tydligare uppdrag för barnskötare och förskoleassistenter

Under 2019 infördes den nya yrkesrollen förskoleassistent i samband med att kompetenskraven för utbildade barnskötare ändrades. En uppdragsbeskrivning för förskoleassistenter skapades i vilken kriterierna för språklig förståelse blev tydligare. Av den anledningen har det funnits ett behov av språkinventering bland de pedagoger som anställts som förskoleassistenter.

Upplägg utifrån kommunens behov

Lindesberg kommun har skapat ett eget upplägg av Svenska i förskolan utifrån de behov som finns. Idag är det totalt sju förskoleassistenter som går utbildningen under två terminer, hösten 2022 och våren 2023. Det är sfi-lärare Rebecka Sjöstedt från Nora kommun som håller i utbildningen som innebär 3 timmars lektion varje tisdag, varannan vecka lärarledd och varannan vecka som självstudier. Rebecka berättar:

- Det har varit väldigt kul att handleda deltagarna genom utbildningen, alla har varit både motiverade och engagerade vilket har lyst igenom. Vi har arbetat mycket efter deras egna erfarenheter och situationer som uppstår i arbetet på förskolan. Det är ett par rektorer som har hört av sig och berättat att de ser en positiv utveckling, att flera deltagare vågar ta mer initiativ och ansvar.

- Mitt enda förbättringsförslag är att en framtida utbildning integreras mer i verksamheten, i det dagliga arbetet på förskolan.

Årets deltagare delar med sig av sina tankar om utbildningen

Vi har träffat och intervjuat:

• Samira Mohammad, förskolan Stadsskogen.
• Ruqia Omar, förskolan Tallbacken.
• Jamila Abdulla, förskolan Stadsskogen.
• Raida Shabwo, förskolan Stöttestenen.
• Nunik Mkrtchyan, förskolan Stöttestenen.
• Farhiya Hassan Omar, förskolan Mariedal.

(Frånvarande: Sima Ahmed, förskolan Grönsiskan)

Berätta lite om utbildningen, vad har ni gjort?

– Vi träffas varje tisdag eftermiddag, varannan vecka tillsammans med Rebecka. Vi läser böcker, tränar på grammatik och diskuterar, säger Samira.

– Jag lär mig läsa och skriva hela meningar på svenska som jag inte har gjort förut, säger Jamila.

– Utbildningen har skapat tid för mig för mig själv, att verkligen få läsa och skriva. Vi jobbar med barn och det är svårt att hinna med allt under planeringstiden. Att prata är enkelt för mig, men att läsa på svenska har jag mest gjort för barnen. Det har varit toppen, jag hoppas verkligen att jag får fortsätta gå utbildningen under hösten, säger Raida.

Vad har ni fått lära er?

– Jag har lärt mig jättemycket, många nya ord. Vi stryker under de ord vi inte förstår och sen förklarar Rebecka. Hon gör det jättebra, säger Farhiya.

– Jag blir bättre och bättre på att läsa och skriva. I början kunde jag bara skriva en mening, nu kan jag skriva mycket mer, säger Raida.

– Ibland pratar barn och personal så snabbt, men det har blivit enklare att förstå. Jag lär mig också många gamla ord, som dammsugare, att det också är något man kan äta, säger Nunik med ett leende.

– Jag har fått mer erfarenhet. Kursen har öppnat mina ögon, jag vet vad vi ska göra och vad vi inte ska göra, vilka regler som finns, säger Ruqia.

Vad har varit svårast?

– Grammatiken är det svåraste, man måste läsa på, läsa på och läsa på. Det är svårt när man kommer från ett annat land, säger Nunik. Samira, som har kurdiska (Sorani) som modersmål håller med:

– Svenska grammatiken är svår, framför allt när man blir äldre. Mina barn, de lär sig snabbt i skolan.

– I somaliska finns varken p eller v, så det är lite svårt. För mig är det lätt att blanda ihop ord med p och b, som papper och bil exempelvis, berättar Ruqia.

– Jag kom till Sverige som vuxen, det är stor skillnad mot att komma som barn. Vissa svenska och somaliska ord liknar varandra, men de betyder olika saker, tillägger Jamila.

Vad har varit det bästa med utbildningen?

– Mitt ordförråd har blivit mycket bättre. Jag får lära mig ord som vi använder i förskolan, som grovmotorik och finmotorik. Förut skämdes jag lite, men nu vågar jag förklara mer för kollegor, barn och föräldrar. Jag känner mig mer säker, säger Ruqia med ett leende.

– Jag har lärt mig nya ord som jag aldrig har hört tidigare. I min roll som förskoleassistent har det blivit lättare att prata med både barnen och föräldrarna, berättar Jamila.

– Jag kände mig mer säker under mitt lönesamtal och diskuterar mer under våra APT (arbetsplatsträffar), säger Samira.

– Jag till och med tänker på svenska nu! När jag pratar med min syster kan jag plötsligt säga ”buss” eller ”tåg” på svenska och hon undrar vad jag håller på med, säger Nunik med ett skratt.

Hur har utbildningen varit till hjälp i jobbet som förskoleassistent?

– Jag har lärt mig att sjunga svenska sånger, diskutera med mina kollegor och förklara för föräldrar vad vi har gjort under dagen, säger Farhiya.

– Förut visste jag inte hur man skulle göra på APT, vad man skulle fokusera på. Jag hade inte så mycket ansvar. Nu kan jag larma och ställa upp för chefen. Jag vet vilka frågor jag kan ställa på lönesamtal och utvecklingssamtal, frågor om framtiden, säger Jamila.

– Om något särskilt händer, så kan jag berätta om det. Jag vågar säga ifrån när barnen tar med sig saker till förskolan eller när de måste vänta på sin tur. Det är lättare att förklara för barnen vad som är rätt och vad som är fel, berättar Ruqia.

– Att jag nu läser böcker för barnen i förskolan. Den har också varit till hjälp på andra sätt, exempelvis när man handlar eller är på vårdcentralen, säger Samira.

Hur ser ni på framtiden?

– Nu när jag kan läsa och skriva bättre vill jag bara fortsätta. Jag tycker om att plugga och vill utbilda mig till barnskötare på distans, säger Raida.

– Jag är nöjd, men jag behöver fortsätta läsa och skriva, jag har svårt med å, ä och ö. Det är ofta svårt med personal på jobbet, men man måste prioritera att komma hit, konstaterar Nunik.

– Jag vill gärna fortsätta utbildningen, om det är möjligt. I framtiden vill jag bli barnskötare eller förskolelärare, säger Jamila.

– Jag trivs jättebra, jag skulle vilja fortsätta till hösten. Kursen är ett jättebra sätt att lära, säger Farhiya.

– Jag vill fortsätta gå kurser, lära mig mer svenska och våga mer! Även om jag verkligen tycker om att ta hand om våra ”små kycklingar” som jag kallar de minsta, hoppas jag få vara med på någon studiedag i framtiden. Det är svårt att hinna med att prata om studiedagen efteråt, avslutar Samira.